I söndags morse begav vi oss till Redován, för klättring såklart om det nu var någon som ännu inte listat ut mönstret i hur vi väljer destinationer på den här roadtripen. Vid klippan träffade vi ett väldigt trevligt tyskt par, som också reser runt i van, och därför också lider av duschbrist ibland. De hade bestämt sig för att övernatta på en camping i närheten, och det råkade vara en av några alternativa övernattningsplatser vi också spanat in. Det var väldigt stekigt i solen denna dag, och vi minns knappt när vi duschade senast så bestämde vi oss för att åka till samma camping. Och givetvis för sällskapets skull!

Det var riktigt gött att tvätta håret igen. Eftersom vi inte kollar oss i någon spegel regelbundet misstänker jag att mitt hår ibland passerar smutsgränsen utan att jag märker det. Vi har faktiskt den nedplockade backspegeln (ersatt med backkamera och skärm) som vi tar fram vid festliga tillfällen, typ om Fredrik ska raka sig eller om jag ska sätta i linserna. Men vi använder den inte dagligen.

Tyska paret, A & J, har varit ute nästan ett helt år på resande fot och vi spenderade hela kvällen med att utbyta tips på klätterställen. Det var riktigt härligt att socialisera med andra klättrare, sånt är svårt att få nog av. Vi avbröt kvällen kl 23 (jättesent, vi brukar gå och lägga oss ca kl 22, men bra betyg till tyskarna), och den vanliga kvällsdiskningen sköts upp till morgondagen.

I måndags hade Fredrik jobbdag, och jag en lugn vilodag. Vi bestämde oss för att ta en till natt (och dusch) på campingen. Denna kväll fick vi sällskap av Joey och Max från vårt ”gamla” gäng.

På tisdagen jobbade Fredrik igen. Jag tog med Joey (som har erfarenhet av via ferrata) och Max (som precis blivit inspirerad av Joey att köpa utrustning för via ferrata) till en snällare klättringssektor i närheten av Redován. Där försökte jag så gott som möjligt instruera dem i topprepsäkring och klättring. De kämpade på otroligt bra, utomhusklättring är inte så lätt för nybörjare eftersom greppen inte är lika uppenbara som inomhus. Dessutom hade de bara vanliga gympaskor så det var stundtals lite halt för dem. Vi såg också många söta getter! De verkade nöjda med dagen.

På kvällen mötte vi upp A & J igen och övernattade vid parkeringen till klippan (som vi sett några spanjorer göra tidigare, och då tänkte vi att det borde vara okej för oss också).

På onsdagen behövde Fredrik egentligen jobba hela dagen, men eftersom det såg ut att bli regn i helgen kunde han lätt övertalas att klättra halva dagen. På förmiddagen var A & J så snälla och erbjöd mig att klättra med dem. På kvällen åkte de vidare norrut, vi saknar dem redan. Men Max och Joey är kvar och håller oss sällskap.

På torsdagen begav vi oss ut på en 10 replängder, ca 300 meter lång multipitch. Vi hade fått tips av tyskarna om denna led. Det var överlag riktigt fin klättring, inte lika polerat som alla superpopulära leder vi klättrat hittills. Enda negativa från denna tur var reptrassel (se bild) och att någon hade bajsat vid sista ankaret, fyyy vad äckligt.

Det var en bra bit att gå ner för berget. Vid parkeringen möttes vi av ett gammalt spanskt par, och kvinnan börjar genast prata supersnabbt med oss på spanska. Vi säger vänligt (på spanska) att vi bara pratar lite spanska och att vi inte förstår allt. Hon fortsätter babbla på lika snabbt som innan och bjuder oss på varsin salted caramel shot. Väldigt otippat, men trevligt och gott. Max och Joey välkomnar oss också och säger att vi inte behöver laga middag för att dom vill bjuda oss på mat som tack för att jag tog med dem och klättrade häromdagen. Vilken dröm att bli serverad middag såhär efter en riktigt lång dag, det var riktigt gott.

Imorse sa vi hejdå, eftersom vi troligtvis åker åt olika håll senare idag. Jag och Fredrik gick upp till klippan för att klättra lite. Jag klättrade först en uppvärmningsled, sen bestämde sig Fredrik för att värma upp på mitt projekt (det vill säga en led som jag inte har klarat än men jobbar på att klara). Typiskt att han är så stark så att det är uppvärmning för honom… Men bra för mig att han kunde klättra först och sätta upp alla quickdraws, det sparar en del energi att slippa de momenten. Och då klarade jag faktiskt mitt projekt, det var roligt och jag är supernöjd!

Sen gav sig Fredrik på en riktigt utmanande led, med många fall längs vägen. När han kom ner var vi båda väldigt trötta så vi bestämde oss för att vi klättrat färdigt för dagen, även om solen inte ens hade börjat gå ner (skräll). Sen satte vi oss i bilen med sikte mot Torrevieja, även fast det är helt platt och ligger vid kusten. Vad skulle vi göra där mån tro?

En fredagskväll i Torrevieja kan vi sammanfatta som: lite svårt att hitta parkering, och fler svenskar än vi sett på hela den här resan totalt. Svensk husbil bredvid oss på parkeringen, svenskt sällskap bredvid oss på restaurangen (vi unnade oss lite gyros och hamburgare, mums), massor med svenskar på julfirandet på torget. Och sen givetvis svenskar som drev ett svenskt café, vilket var vårt ursprungliga mål med att besöka Torrevieja. Där har vi handlat svenska chips (sourcream och onion) och svenskt godis (Alhgrens sura fruktbilar). Jag vet att vi inte har varit borta sååå länge, men svenska chips är verkligen något vi, eller kanske mest jag hehe, har saknat. Efter svettiga klätterdagar är det riktigt nice att äta lite chips medan man lagar middag, men utländska chips är så otroligt bleka och tråkiga i smaken. Säg gärna till om du tror dig kunna motbevisa detta!

Inatt sover vi en bit utanför Torrevieja, och så får vi se vad vi hittar på i helgen. Vädret ser inte så lovande ut, men finns eventuellt möjlighet för kitesurfing.