En av anledningarna till att jag ville ta tjänstledigt just denna höst var att jag skulle fylla 30 år, och ville resa iväg. Delvis för att slippa ordna något avancerat firande, men även för att skippa en del av vädret och mörkret hemma. Turligt nog passade det även bra med jobbet eftersom mitt konsultuppdrag slutade i september.
Innan vi lämnade Sverige hade jag ingen aning om vad Verdon var för ställe (förlåt alla klättrare), och vi hade inte heller bestämt oss om vi skulle till västra eller östra Europa, så att jag skulle fira min födelsedag just här var inte direkt planerat i förväg. Men det blev faktiskt en riktigt drömmig födelsedag.
Vi klättrade multipitch, och denna gången hade jag valt ut Chlorochose (5c), för att undvika att bli så kränkt igen. Den var förvånansvärt rolig och bra klättring de tre första replängderna. Fjärde och femte replängderna var enklare och inte lika roliga, så vi bestämde vi oss istället för att göra de två sista replängderna på en annan led, L’arabe Dément. Jag ledde första (6a-delen), och fick ordentlig mental träning med ett par långa runouts (långt avstånd mellan bultarna/säkringspunkterna, så att man verkligen inte vill ramla just där). Jag kan tycka sånt är läskigt, och undviker normalt såna leder om jag kan. Men jag visste ju inte detta innan jag började klättra… Jag lyckades iallafall hålla huvudet kallt och ta mig igenom. Fredrik var imponerad och jag var väldigt stolt över mig själv! Sen fick Fredrik leda sista replängden som var snäppet svårare (6a+) och den gick även bra för mig att följa utan att ramla. Graderingen på den här leden kändes lite mer som vi är vana med hemifrån, till skillnad från den förra multipitchen där graderingen kändes tuffare.
Det enda jag kan komma på som var ”dåligt” med dagens klättring är att vi inte såg så många gamar. En sak som däremot var bra, var att vi hade mer marginal med dagsljuset, så vi hann njuta en stund i solen, och sen åka till en snäppet högre belägen utsiktsplats och kolla på solnedgången.
Födelsedagskvällen avslutades med pizza, cola (jag fyllde ju faktiskt år!) och tiramisu på den enda restaurangen i byn som fortfarande är öppen. Det var en italienare som hade restaurangen, och han fick mycket väl godkänt på allt som serverades! Min födelsedag fick 10 av 10 stjärnor!
I söndags gick vi upp tidigt och var effektiva med frukost för att hinna med en längre multipitch (L’Offre). Det vi nästan hade sett fram emot mest var approachen, som skulle gå genom en tunnel i berget, och sen ut genom ett fönster/öppning i tunneln för att komma till starten av leden en liten bit ovanför floden. Tidigare har vi varit hundratals meter över floden, så vi såg fram emot att komma lite närmare nu. Gissa om vi blev besvikna efter vi parkerat, tagit på oss alla klättergrejer och sen är tunneln avspärrad pga renovering… Då var det bara att planera om och hitta någon annan led. Eftersom vi nu hade spenderat en del tid på att ta oss till detta ställe hade vi inte längre tid att hinna med en lika lång led. Det fick bli en annan, kortare, multipitch istället.
Vi klättrade Free Tibet (6a+), med tre enklare första replängder som var helt okej men inte lika fina som Chlorochose. De två sista replängderna var toppen, Fredrik ledde och länkade dom (klättrade båda utan att stanna vid den föreslagna standplatsen). Jag kunde följa utan problem också, även här kändes graderingen mer normal.
Igår, måndags, behövde Fredrik jobba, så jag kikade på Komoot för att hitta någon lämplig dagstur, och bestämde mig för en 11 km rundtur (och 640 höjdmeter) som passerade två utsiktspunkter över Verdon, samt en okänd topp. Det var enkelt att navigera med appen, och svårt att tappa bort sig i terrängen. Den första utsiktspunkten hade vi besökt med bilen på min födelsedag, men den andra utsiktspunkten var ny för mig. Sen blev det dags för en liten toppbestigning, som inte gjorde mig besviken. Magisk utsikt! Det känns som att jag missbrukar ”magiskt” och ”vackert” men jag vet inte hur jag annars ska beskriva det.
Vi bestämde oss för att lämna campingen (hejdå dusch, hejdå toalett) och prova på att fricampa istället. Det är egentligen inte tillåtet men vi har sett att det är många andra som gör det här. Det finns en rundslinga som går från byn, upp runt toppen på klippan och tillbaka till byn igen. Längs med den vägen är det många som campar. Vägen leder ingenstans, det finns inga hus eller byggnader vid bortersta delen av rundslingan, så folk kör bara där på dagtid för att ta sig till klättring, vandring eller utsiktsplatser. Vi bedömde att vi inte skulle störa någon. Vi tog den näst bästa platsen jag spanat ut under min vandring. Den bästa platsen var redan tagen av en annan campervan. Nu är det ändå lågsäsong här, men kan tänka mig att det är meckigt att fricampa under högsäsong.
Idag, tisdag, är det jobbdag igen för Fredrik. Jag har tagit en vilodag och städat (ni vet de typ två kvadratmetrarna golvyta vi har måste sopas ibland), samt tvättat några favorittröjor (det vill säga den enda underställströjan jag äger i merinoull). Folk säger alltid att merinoull är så fantastiskt, det luktar inte svett, man behöver inte tvätta ofta, det räcker med att vädra. Jag tyckte det lät för bra för att vara sant, men bestämde mig inför förra årets skridskosäsong att ge det en chans. Sagt och gjort, min empiriska studie motbevisade dessa påståenden efter första användningen. Merinoull luktar absolut mindre än andra material, men det är inte luktfritt, iallafall inte för en svettig person som mig :’)
