Igår började vi köra söderut, och gjorde ett turiststopp i Heidelberg. Det var faktiskt min tyska hyresgäst som tipsade om denna stad. Fredrik jobbade plikttroget i bilen på en väldigt lutande (men gratis) parkering medan jag tog ett varv i staden med kameran. Nu får ni dock hålla till godo med mobilbilderna, för jag har inte hunnit bearbeta kamerabilderna än.
Förutom detta stopp spenderade vi större delen av dagen med att fortsätta söderut genom fint höstlandskap blandat med mörka moln. Vi har märkt att drivremmarna börjat gnissla, men tänkte att det får bli ett problem för morgondagen.
Och det blev minsann ett problem! Idag började vi med att leta upp en asfalterad parkering för att Fredrik inte var sugen på att mecka på en blöt och lerig gruspakering. Planen var att byta drivremmarna (Fredrik hade såklart med sig nya såna i reserv, jag är så otroligt tacksam att han kan bilar). Dock upptäckte vi oljeläckage, och dessutom var Fredrik osäker på hur han skulle få loss första remmen, så vi bestämde oss för att ringa en verkstad istället. Vi ringde tre ställen, och ingen kunde prata engelska.
Vi ändrade taktik och åkte dit fysiskt istället. Första verkstaden kunde undersöka bilen om ungefär fyra veckor, andra verkstaden jobbade bara med försäkringsärenden och kunde inte hjälpa oss, men på tredje verkstaden gick det bättre. Receptionisten pratade lite engelska, och gick direkt och hämtade mekanikern som körde in bilen och undersökte den direkt.
Vi fick komma in och kolla också på undersidan av bilen. Jag kan inte bilar, men det var mer oljekladd än vi hade kunnat se själva innan. Vi fick använda google translate åt båda hållen, först pratade mekanikern in något på tyska, och sen fick vi svara genom att prata in något på engelska. Det var en otroligt tålmodig och hjälpsam mekaniker. Det underlättade också att Fredrik är bilkunnig. Slutsatsen blev att de skulle beställa någon reservdel, med några dagars leveranstid. När den väl är bytt behöver mekaniker fortsätta felsöka. Han sa också att om vi hade kört fem kilometer till hade bilen antagligen blivit helt ”kaputt”, och sa att vi absolut inte fick köra den. Det hade såklart inte varit bra för bilen, men det är tydligen även skyhöga böter (femsiffriga belopp i euro) för oljeutsläpp.
Mekanikern ville inte ens starta bilen igen, så tillsammans med receptionisten bogserade de ut den till baksidan av verkstaden. Mekanikern och receptionisten erbjöd att vi kunde bo i bilen där, och visade oss var det fanns vatten och landström (tyvärr kan vi bara ladda med solceller och under körning). Så inatt och på obestämd framtid kommer vi bo på en verkstadsparkering i ett industriområde i Müllheim. För tillfället sitter vi på ett café på gångavstånd för att vi behövde gå på toa. Vi har en potta i bilen men vi kan inte kissa i den hela tiden för då kommer den bli full snabbt. Bortsett från att bilen bara är nästan-kaputt och i icke-körbart skick är toalettbesöken vårt nuvarande största huvudbry.
Men vi mår bra, mamma behöver inte oroa sig. Om vi ska vara positiva så har det faktiskt inte regnat på hela dagen, och det ser ut att fortsätta vara fint väder ett tag framöver här! Fortsättning följer…