Igår, fredags, klättrade vi multipitch på Peñon de Ifach, en liten udde som i princip bara är en klippa som sticker upp ur havet. Vi hade spanat in en led som heter Diedro UBSA, och som skulle vara en helbultad led, men enligt en del kommentarer online verkade det vara lite glest bultat, och vi bestämde oss för att ta med lite kompletterade egna säkringar (några kammar och kilar). På parkeringen möter vi en spansk klätterguide som bestämt hävdar att det absolut inte behövs något sånt, det kanske var en mixled för länge sen, men nuförtiden är den minsann välbultad. Vi lämnar lite kammar i bilen men tar ändå med två kammar och ett set kilar.
Approachen börjar längs en gångväg, och där gångvägen tar slut möter vi ett äldre par som står och spelar padel mitt på gångvägen. Gubben börjar direkt snacka klättring och ger oss massa tips om att vi inte ska klättra första pitchen, utan istället börja lite längre åt vänstra sidan osv. Otroligt vänlig och hjälpsam, och avslutar med att fråga varifrån vi är. Han drar upp sitt ena byxben och pekar på sin bleka vad utan solbränna och säger ”Swedish colour”. Sen säger han lycka till och att vi ska se upp för hajarna, en riktigt skojare minsann!
Väl framme vid starten på leden kan vi inte riktigt tolka hans beskrivning av att vi ska starta ”vänster om plantan”, det finns ju massor med buskar och även mindre träd nedanför och på väggen. Vi bestämmer oss för att bara följa leden för enkelhetens skull. Det där med att leden skulle vara välbultad börjar vi ifrågasätta direkt från start. Första pitchen, drygt 15 meter inte alltför enkel klättring på lite halvdålig klippkvalité har exakt noll bultar…
Resten av replängderna har fler än noll bultar, men ändå betydligt färre än väntat. Detta var en helt ny nivå av glesbultat, tur att vi tog med lite extra säkringar.Vi klättrar hela dagen i stekande sol, tar det väldigt långsamt och försiktigt. Det är tätare mellan bultarna på de svårare partierna, men på de lättare partierna är det långt. Det är skönt att vi båda har lite överkapacitet för svårighetsgraden, annars hade det nog inte varit en bra upplevelse.
På toppen belönas vi av en otroligt vacker utsikt. Vi träffar några svenska killar som blir otroligt imponerade av att vi klättrat upp. De hade promenerat på den flackare sidan av klippan, på drygt en timme. För oss tog klättringen sju timmar, och då hade vi inte ens fikapaus längs vägen eftersom det var så olidligt varmt hela dagen.
Vi packar upp våra smörgåsar och genast dyker det upp någon slags närgången trutfågel som ser hungrig ut. Några spanska klättrare varnar oss för att de kan vara väldigt aggressiva så vi packar ner våra efterlängtade smörgåsar i väskan igen. Förutom att dessa fåglar är glupska, gör de väldigt oväntade ljud. De låter ibland som katter, och vi förstår nu vad vi läst på nätet om ”katterna” på toppen… Vi undrade varför i allsin dar det skulle bo katter uppe på en klippa i havet. Men nu vet vi.
Vi njuter en stund av den begynnande solnedgången innan vi börjar promenera neråt, och äter smörgåsarna i farten. På vägen ner tar jag fler bilder än på toppen, färgerna förändras konstant i solnedgången och allt är otroligt vackert.
Vi avslutade kvällen med en liten middag på närmaste restaurang, och njöt av det finaste badrummet vi sett på hela resan. Om man själv klättrar vet man hur underbart det är att tvätta händerna efter en klätterdag. Sen övernattade vi på vårt favoritställe, Altea, igen.
Idag, lördag, har vi först gjort en viktig grej som vi skjutit upp lite för länge. Vi körde drygt en timme söderut till en bensinstation som vi hört skulle syssla med påfyllning av gasol. Nu har vi nyfylld gasolflaska, och kan vi laga mat på spisen igen, hurra!
Efter detta lilla äventyr har vi såklart hunnit få klätterabstinens, och hittade ett boulderområde utanför Elche en dryg halvtimme västerut, inåt landet. Det var riktigt häftig sten, om man ens kan kalla det sten. Det var typ snäckskal ihoppressade i väldigt kompakt sand, som smulades lite grann när man rörde den. På några andra boulders vi klättrade var stenen mer kompakt och inte smulig, det var skönt. På kvällen fick vi njuta av ytterligare en magisk solnedgång.
