Vår kära bil har inte mått toppen den senaste tiden, den låter väldigt högt när vi svänger åt höger, vi misstänkte dåligt hjullager. Under hela Verdon-vistelsen har vi därför kört extra långsamt i alla högerkurvor, för att inte göra saken värre. Jag tycker det har varit toppen att Fredrik tvingats köra långsammare, för det är mycket skarpa svängar längs med stup, så jag blir ganska nervös annars. Det har absolut varit läskigare att åka bil än att klättra i Verdon. I onsdags begav vi oss iväg till närmaste verkstad, drygt en timme nordväst. Tyvärr hade de inte tid att hjälpa oss på några veckor, men rekommenderade oss att åka till närmaste större stad, Manosque, ytterligare en timme västerut. Precis som i Tyskland tog det några försök innan vi hittade en verkstad som kunde hjälpa oss. Mekanikern konstaterade att vänster hjullager fram, samt höger yttre styrled fram var dåliga. Vi skulle komma tillbaka på tisdag morgon (idag).
Bilen går fortfarande att köra, så vi kunde som tur var förflytta oss till ett klätterställe på rimligt avstånd. Vi hamnade i Châteauvert, i ett naturreservat i en liten dalgång med en flod. Det var otroligt fint område, nästan lite tropisk känsla med tät växtlighet och mycket murgröna på träden. Tyvärr började jag första dagen med att trampa i hundbajs…
Men klättringen var riktigt fin, med leder mestadels runt 30 meter långa, och vissa även ännu längre. Vi hade ingen fysisk förare (bok med bilder som beskriver lederna och deras gradering), men online fanns en lista med ledernas namn och gradering. Det fanns dock inga bilder, men tack vare fina små träskyltar uppsatta vid varje led kunde vi ändå orientera oss. Under torsdagen och fredagen var det fint väder, och vi klättrade båda dagarna. På fredagen fick jag lite feeling och ville prova en utmanande led, Cabriole. Jag kan annars vara lite mesig och försiktig och inte välja för svåra leder. Det var nästan skymning när jag började klättra, och jag gjorde ett bra försök och kom nästan halvvägs innan jag kände att det skulle bli för svårt att komma upp hela vägen. Som tur är har jag ju en stark klätterpartner som fick försöka istället. Tack Fredrik för att du ställer upp och städar efter din klena flickvän med tjejbiceps. Dock var leden inte lätt för Fredrik heller, så det kändes helt okej att jag inte kommit upp. Jag fick iallafall inviga min nya pannlampa, jag är supernöjd, jämfört med min gamla kan jag nu faktiskt se saker i mörkret, typiskt bra egenskap hos en pannlampa.
Det var inte tillåtet att campa i naturreservatet, men vi hade hittat en fin ställplats drygt 10 minuter norrut, också intill floden. Vi badade till och med i floden, resans första dopp, tjoho! Lite kyligt men inte förfärligt. Tyvärr behövde vi lämna denna trevliga plats eftersom det regnat mycket, och skulle regna ännu mer. Den smala infarten var på väg att bli ett stort gyttjebad. Tack och lov lyckades Fredrik iallafall köra ut därifrån, även om det blev lite sladdande i den värsta leran.
Lördag och söndag natt bodde vi istället på en gratis campingplats i utkanten av ett bostadsområde Montfort-sur-Argens. Fin liten by men oj vad de är dåliga på att plocka upp hundbajs här. Vi misstänker starkt de närmaste grannarnas två hundar för allt hundbajs på campingplatsen. Jag förstår verkligen inte att man inte vill ha hundbajsfritt utanför sitt eget hus?! Vi kunde iallafall navigera oss runt bajshögarna utan större problem.
På måndagen var det fint väder igen, och vår tredje och sista klätterdag i Châteauvert. Fredrik tyckte jag skulle klättra en häftig led han hade kört tidigare, Rencontre d’un jour, och när vi väl scramblat upp hela vägen till starten på leden säger han ”ja, den var ju väldigt pumpig, mycket överhäng på slutet”. Det var så dags att säga det då… Jag som inte är det minsta uthållig (hej gammal kortsprinter, dessutom känd för dålig mjölksyrekapacitet redan där) blev absolut pumpad. Pumpad betyder alltså mjölksyra i underarmarna och minskad greppstyrka, vilket gör att man känner sig hopplöst svag och allt blir mycket jobbigare. Vi kan konstatera att jag inte klarade den leden utan fall och vilopaus! Men det var en häftig led, och det var roligt att klättra den ändå. Fredrik klättrade sen ”mitt” projekt Cabriole, denna gång i fullt dagsljus, och det gick superbra.
Igår kväll körde vi tillbaka mot Manosque eftersom vi hade inplanerat verkstadstid där imorse. På vägen stannade vi till i Barjoles för att en av oss visst var sugen på pizza, trots att det inte var någon som fyllde år. Vilken otroligt fin by, jag hade gärna utforskat den mer i dagsljus. Vi hann iallafall promenera runt litegrann under de dryga 20 minuterna vi väntade på pizzan. Under denna tiden hann vi se minst fyra fontäner (!), och tyvärr ännu ett hundbajstramp för mig. I en by/stad kan man väl ändå tänka sig att folk skulle plocka upp efter sina hundar?! Tydligen inte… Om någon läsare nu tänker ”hon skulle gått till Specsavers”, kan jag tyvärr meddela att jag redan har linser, och hundbajset var väl dolt under höstlöv.
För att kompensera tråkiga hundbajstramp med annat som är bra i Frankrike, kommer här en liten lista.
- Baguetter och bröd! Vi har ätit mer baguetter under våra drygt två veckor här än jag normalt äter på ett helt år. Otroligt gott!
- Pain au chooclate. Mums! Jag köper det nästan varje gång vi handlar mat hehe. Så härligt att vara vuxen och kunna köpa exakt vad man vill.
- Lindt mörk choklad med limesmak(ni trodde väl inte att det räcker med bara pain au chocolat för att tillfredsställa det rekommenderade dagliga intaget av choklad…). Jag har länge haft en känsla av att jag har ätit denna förut, men hittar den aldrig i butiker så jag hade börjat ifrågasätta mitt eget minne. Men den existerar, det verkar dock som att den inte säljs i Sverige. Detta är vår nya absoluta favorit.
- Pittoreska byar (ja, jag kände att det var dags att lägga till något annat som inte handlade om ätbara saker). En typisk liten by har en väldigt smal huvudgata, som fungerar som genomfartsled för all trafik, och därför måste ha rödljus för att reglera trafiken åt endast ett håll åt gången.
- Berg, natur, klättring. Allt detta är ju magiskt för klättrare som bor i platta Uppsala.
Nu sitter vi på någon slags tobaksbutik/bar/café och bloggar respektive jobbar. Håller tummarna att allt går bra med bilen på verkstaden, och sen siktar vi nog på att åka mot Spanien.
