Nu var det dags att skriva blogg igen (tack farmor för artig påminnelse). I slutet av förra veckan sov vi några nätter i ett bostadsområde som kallas Altea, väldigt fint område vid kusten. Riktigt härligt att sova med vågornas brus och se soluppgången mot klipporna på morgnarna.
I torsdags gjorde jag min första kamklättring, osäker på hur det översätts till svenska men på engelska kallas det ridge. Först klättrade vi en enkel 5-pitch sportled, Cilber, uppför den västra, brantaste delen av klippan Sierra de Toix. Efter det hade vi en trevlig fikapaus på en liten platå. Därifrån scramblade (ta sig fram på ojämnt underlag men man behöver också använda händerna lite grann) vi vidare med löpande säkring vilket betyder att båda personerna rör sig framåt samtidigt i varsin ände av repet. När kammen blev mycket smalare bestämde vi oss för att säkra som vanligt vid klättring, det vill säga en person går först och sätter säkringar. Sen går den andra personen efter och rensar, plockar ihop, alla säkringar. Fredrik fick leda för han är den modiga av oss hehe. Efter den smala passagen kunde vi scrambla/gå väldigt bekvämt utan rep, så då var resten av vägen ner mest som en vanlig vandring. Det var otroligt fin utsikt.
I fredags hängde jag lite i stranden och badade på förmiddagen, supermysigt.
På eftermiddagen klättrade vi en annan led på sektorn Raco del Corv, klippan ovanför havet som vi kan se från vår fantastiska campingplats. Denna gång tog vi en snäppet svårare led, Isla Encantada, där vi ledde varsin av de två replängderna. Det var riktigt fin klättring. Vi fick också ytterligare en magiskt fin solnedgång.
I lördags klättrade vi en riktig klassiker, leden Parle, som är i en grotta ute vid havet. Man promenerar längs med toppen av klippan och till slut kommer man fram till ett stort hål i marken, där gäller det att inte ramla ner i. Först får man samla lite mod till sig, och sen rappellera ner i hålet, en bit över 50 meter. Det var lite nervöst, men det gick bra. Sen var det bara att klättra upp igen. Klättringen var bra, men det var den mest polerade leden vi klättrat hittills. Polerat betyder att greppen nötts ner och blivit hala eftersom många har klättrat där. Om det är mycket polerat blir det lite halt för fötterna, och det kan vara drygt. Jag tyckte nästan att själva rappelleringen ner i grottan var häftigaste.
Det var riktigt härligt för oss att campa i Altea, men vi kände att vi inte ville störa de boende i området längre, så i lördags kväll efter klättringen begav vi oss till ett annat ställe, en rastplats med grill och toalett. När vi kom dit var varannan plats redan upptagen med andra husbilar, så vi klämde oss in nånstans i mitten. Det visade sig vara ett helt gäng som att funnit varandra nånstans längs med vägen och nu reste de tillsammans i en stor grupp. De bjöd in oss direkt till elden de hade gjort och var väldigt schyssta. Det är ett blandat gäng med folk (och hundar) från Tyskland, Nederländerna och Danmark. Alla har väldigt olika former och storlekar av husbilar, det är väldigt roligt att se hur andra bor och reser. De flesta är ute på mycket längre resor än oss, så vår 2,5-3 månaders resa känns som en kort semester hehe. Jag är väldigt sugen på att resa mer och längre.
Söndag och måndag har Fredrik jobbat och jag mest chillat här med de andra. Vi har promenerat till stranden och badat, ätit glass, provat lite slackline och gosat med hundarna. På kvällarna har vi gjort eld och grillat och ätit mat tillsammans. Förutom att grillningen har varit väldigt trevlig så har det också varit otroligt bra timing för vår del, eftersom vår gasol tagit slut. Vi har ett litet campingkök med gas för den här typen av situation, men det är lite segt att nedgradera från två gasolplattor till ett litet kök med endast en 800ml-kastrull.
I tisdags var vi ut och klättrade igen, äntligen! Det blev ytterligare en klassiker, denna gången Sonjannika, en 6-pitch led vid en annan klippa vid havet. Vi parkerade vid toppen av klippan, och begav oss neråt till fots. Ibland är det nästan klurigare att hitta till klippan än att klättra upp för den. Det var iallafall riktigt fin klättring, och halvvägs hade vi en mysig fikapaus i en liten grotta.
När vi kom hem från klättringen hade fler campervans anslutit, så nu har vi grannar på båda sidorna. Finns det hjärterum finns det stjärterum!
Igår, onsdags, och idag torsdag, har Fredrik jobbat. Det börjar bli lite segt med vilodagar för min del, det är inte det mest spännande området vi bor i just nu. Idag har jag och Joey, en av killarna i gänget, varit ute på en springtur, vilket var härligt. Jag tror vi båda blir ganska rastlösa av de annars så lugna och långsamma dagarna här, så det var super att vi fick göra oss av med lite energi idag. Sen var vi mer eller mindre tvungna att bada efteråt, även om det var ovanligt mulet idag och till och med några droppar regn under löprundan. Det är bara dumma turister som badar här på vintern verkar det som.
Imorn ska vi klättra igen, och sen siktar vi på att ta oss strax söder om Alicante till ett ställe där vi har hört att de fyller på gasoltuber, även om det verkar vara olagligt här. Alternativet är annars att försöka köpa en spanska gasolflaska samt en adapter. Jag återkommer med uppdatering hur det går.