Franska verkstaden fick också godkänt, vi hämtade bilen i tisdags eftermiddag (förra veckan, samma dag som vi lämnade in den). Bilen låter inte längre som en jetmotor när vi svänger, så nu kan vi ta kurvorna i normal hastighet igen.
Vi hade visserligen haft det varmt och trevligt i Châteauvert, men var sugna på mer värme så vi körde mot Spanien. På vägen behövde vi passera Montpellier, på franska sydkusten, som har två olika miljözoner. En mer central zon med väldigt strikta krav, där vår bil inte kvalificerar sig, och en väldigt stor yttre zon med lite oklara krav, jag tror vi hade fått åka där. Men det är lite meckigt att sitta och jämföra miljökartan vid sidan av Google Maps för att själva klura ut en godkänd väg. För enkelhetens skull bestämde vi oss för att åka på en betalmotorväg genom zonerna, eftersom den vägen var undantagen från zonreglerna. Vi åkte betalmotorvägen från Montpellier till spanska gränsen, en sträcka på under 200 km, och det kostade 37 euro, så ungefär 400 kr med dagens kurs. Ganska dyrt men ändå värt för att slippa hitta på en egen färdväg och riskera böter.
Vårt allra första tilltänkta klätterstopp i Spanien var Montserrat, och i onsdags kväll stannade vi till i en stad i närheten med en klätterbutik för att köpa ett nytt rep och eventuellt förare (bok som beskriver klätterleder). Tack Spanien för butiker som har siesta-stängt några timmar på eftermiddagen, och sen kvällsöppet! Det var riktigt roligt att vara i en stor fysisk butik med fokus på klättring och alpinism. Eftersom Sverige varken har lika många invånare eller berg som Spanien, så har vi minst sagt brist på butiker med utrustning hemma. Klätterhallar i Sverige säljer ofta utrustning, men i väldigt liten skala, det finns inte särskilt mycket valmöjligheter. Vi köper nästan all utrustning online. Det kändes nästan overkligt med så mycket utrustning i en fysisk butik. Killen som jobbade där var givetvis själv klättrare, och kom med massa tips till oss om olika ställen att klättra på, och rekommenderade oss till och med att inte köpa några av förarna han sålde, och berättade vilken bok och var vi skulle köpa den istället. Vi köpte ”bara” ett nytt rep, detta är 80 meter långt vilket gör att vi kan klättra leder som är 40 meter, det är ovanligt med så långa leder i Sverige, men här finns det en del. Det gamla repet är 70 meter, men eftersom det börjar bli slitet i båda ändarna (det slits varje gång man faller), så behöver vi nog kapa ner det till drygt 60 meter.
Vi åkte till slut till Siurana, ett stort välkänt klätterområde. Killen i butiken hade sagt att det skulle bli ”polar weather”, och tyckte därför att vi skulle skippa Montserrat och åka till en sydvänd och vindskyddad klippa, Racó de Missa, utanför Siurana istället. Vi kom (nästan) dit strax efter lunch i torsdags. Sista 2,5 km av ”vägen” till parkeringen, var väldigt smal och slingrig grusväg som jag inte var så sugen på att köra på. Fredrik fick köra istället, och när han hade kört lite mer än halvvägs in på den ”vägen”, fastnade vi i ett brant parti där bilen helt enkelt inte kom upp. Däcken slirade och gled till och med lite bakåt när vi stannade. Fredrik fick snällt backa några hundra meter innan det fanns utrymme att vända bilen. Här parkerade vi till och med, och tog lunchpaus.
Hela den här processen tog en del tid, och när vi väl var redo att klättra tyckte vi inte det kändes värt att gå till klippan, det skulle vara drygt en halvtimmes promenad från den rekommenderade parkeringen, men eftersom vi inte ens kommit dit så skulle det såklart ta ännu längre tid. Ration mellan tid för promenad till/från klippan och tid för att klättra innan solen gick ner kändes inte riktigt värt. Det slutade istället med jobb för Fredrik och vilodag för mig. Vi övernattade på samma ställe, och nästa morgon hade vi bara en kilometer ångest kvar av den förfärliga ”vägen” innan vi var ute på en riktig väg igen. Fredrik var inte nervös alls såklart, men jag var nojjig att vi inte skulle komma ut från området. Det gick iallafall bra, och vi körde ännu längre söderut eftersom det skulle vara lite sisådär väder i Siurana de kommande dagarna.
Nu har vi varit ett par dagar i Costa Blanca, där det finns mycket klättring men viktigast av allt: sol och värme!!!
Första klätterdagen, i lördags, var vi i Vall de Guadar och klättrade lite single-pitch som var helt okej men inget märkvärdigt. Vi bodde på en helt nybyggd camping bara nån kilometer från klättringen, och tog varsin varm och välbehövlig dusch. Vi hade inte duschat sen i Verdon, vilket var nästan två veckor sedan. Dock badade vi i Châteauvert för exakt en vecka sedan, men utan tvål och schampoo. Mitt hår behövde verkligen tvättas. Denna dusch hade dessutom ordentligt vattentryck, så det tog inte evigheter att blöta håret, yey!
Andra klätterdagen, i söndags, klättrade vi leden El Dorado (sektor Raco del Corv), tre replängder med start från strandkanten och sen ut och upp över havet. Det var riktigt fint, både klättringsmässigt och utsiktsmässigt. Inte så ofta man får klättra över havet! Vi avslutade med ett dopp i havet, det var lite svalt men helt okej temperatur, kanske 16-17 grader.
Sen gick vi på upptäcktsfärd för att hitta glass nu när det äntligen är så varmt att man faktiskt är sugen på glass. Vi hamnade i nån slags stor hamn med gigantiska och gissningsvis väldigt dyra båtar. Där fanns massa restauranger och barer, och eftersom vi inte ätit lunch och vi var hungriga fick vi feeling och bestämde oss efter mycket velande att vi kunde unna oss att äta hamburgare (på en av få restauranger där det kändes som att vi vågade gå in i våra halvsvettiga klättringskläder samt Fredriks fina Crocs). Äta middag före kl 18 är uppenbarligen inte en grej i det här landet, restaurangen serverade hamburgare från kl 20. De sålde iallafall glass, så vi köpte varsin (för 4 euro styck?!) och promenerade tillbaka till bilen i en magisk solnedgång.
I måndags hade vi lite vilodag, handlade mat och åkte till en camping för att kunna tvätta. Vi hamnade på en otroligt charmig och mysig camping på en gård som tidigare verkade haft tjurfäktning. På gården fanns ett stall och små hagar med en häst och en tjur, en gammal tjurfäktningsarena samt ett litet kapell. Ägarna visade oss runt, givetvis på spanska, det är så skönt att vi äntligen är i ett land där vi har grundläggande språkkunskap istället för absolut noll.
De tvättmaskinerna vi såg på förra campingen samt de flesta vi har sett på Google Maps verkade ha att tvättmedel är ”inbyggt” och ingår i tvättmaskinen, vilket är ett problem för våra ullkläder som kräver speciellt tvättmedel. Därför var vi väldigt glada att den här campingen hade helt vanliga gamla tvättmaskiner där vi kunde använda eget tvättmedel. Torktumlaren var dock inte den mest effektiva, efter 1,5h torktumling var alla lakan och kläder ungefär lika blöta som innan. Vi tog ut alla kläder och hängde upp på ett rep mellan två träd (tur att vi är klättrare och har sånt med oss). De andra gästerna på campingen verkade mer erfarna, de var inte klättrare men hade egna tvättställningar och andra varianter av tvättlinor. Vi är evigt tacksamma för att det var så blåsigt denna dagen, annars hade vår tvätt inte hunnit torka innan läggdags, och det vankades givetvis regn på natten så vi kunde inte lämna den ute. Även så enkla saker som att tvätta kan vara ett äventyr på en sån här resa 🙂 Vi upptäckte för några dagar sedan att det var lite mögel mellan madrassens fotända och väggen. Nu har jag har klippt bort några centimeter av båda madrasserna för att det ska vara lite luft mellan madrassen och väggen. Med en så slö sax var det är förvånansvärt tålamodsprövande och tidskrävande aktivitet, men skönt att ha det fixat. Problemet med att vårt vattensystem läcker lite vatten sparar vi till framtiden. Det droppar ner i soptunnan, så det går enkelt att bara tömma den nu och då.
Igår, tisdags, klättrade vi i L’Ocaive, där fanns några coola leder, bland annat en över 50 meter lång 6a. Den gick att klättra i två replängder också men vi har ju ett nytt långt rep nu som vi ville utnyttja. Dock behövde vi fira ner i två omgångar ändå. Jag klättrade en fin 6b+ (första delen, ca 20m, av Gandalf), den var jag väldigt stolt att jag klarade! Fredrik klättrade också en cool svårare led längre in i klyftan, men jag var väldigt trött och hade inte energi att försöka på den.
Igår hittade vi också en riktigt fräck ställplats uppe på en höjd, med typ 270 graders utsikt över berg, små byar och till och med en pytteliten bit av havet långt bort. Imorse snoozade vi med soluppgången som utsikt, och rostade bröd i stekpannan och åt det med scrambled eggs på, riktigt mumsigt. Här spenderar vi även dagen med att blogga respektive jobba.
Övrigt ”intressant” att nämna är att vi hittat gigantiska paprikor och sockerärtor i butikerna. Det börjar också märkas att det närmar sig jul, butikerna vi besökt i Spanien än så länge har haft stora avdelningar med jultema, mestadels olika sorters onyttigheter. Dessvärre har det än så länge varit omöjligt att hitta halloumi, vilket gör att vi blir ännu mer sugna på det. I brist på halloumi kom Fredrik dock på den briljanta idén att vi kunde göra quesadillas, det var toppengott och gav lite spansk feeling till vår kosthållning som annars är väldigt lik det vi normalt äter hemma. Vi har också ätit mycket pimientos de padrones för att samla spanska matpoäng.
