I måndags (29 dec) körde vi till Chulilla. Vi kom fram tidigt på eftermiddagen och parkerade på den inofficiella campingplatsen. Detta ställe är otroligt populärt både för de som reser i campervan, men även de som gör kortare klätterresor, typ flyger från något kallt land och hyr bil 1-2 veckor. Det finns väldigt mycket klättring på väldigt centrerat område. Jag tog en liten promenad medan Fredrik jobbade. Det var inte en särskilt lång promenad, men otroligt fin. På kvällen anslöt Judith och Andreas.

I tisdags klättrade vi alla tillsammans i sektorn Cherales, som ligger en liten bit söder om byn Chulilla. Det var riktigt fin klättring där. På onsdagen, nyårsafton, delade vi upp oss, kill-laget åkte in till Chulilla där de hade spanat in några coola tufa-leder som de gärna ville testa. Det-bästa-laget stannade kvar en dag till i Cherales, eftersom det finns mer klättring på nivån vi är intresserade av där. Vi fick sällskap av tre andra tjejer där, och hade en helt killfri dag vid en klippa. Det har jag nog aldrig varit med om förut. Det var roligt att klättra med Judith, vi är väldigt jämna nivåmässigt, så vi körde samma leder hela dagen. Killarna verkade också ha haft väldigt roligt tillsammans, de är också mer jämna klättermässigt, på lite högre nivå än oss tjejer måste vi tyvärr erkänna.

Ingen av oss är några stor-festare, så det blev inget avancerat nyårsfirande. På kvällen bjöd vi Judith och Andreas på middag. Det blev till och med trerätters! Mozzarella och tomat till förrätt, ris med dahl till huvudrätt och sen glass till efterrätt. Själva tolvslaget sov vi oss igenom utan problem.

På torsdagen klättrade vi alla fyra tillsammans igen i dalgången i Chulilla, det var tuffa leder där. Jag körde lite led men också lite topprep, vilket är mindre läskigt när man klättrar svåra leder. Fredrik klättrade en riktigt cool spricka, som jag sen fick topprepa efter. Även denna kväll åt vi gemensam middag, denna gång lagad av gästerna, supersmarrigt! Vi fick även stracciatella-yogurt (typ vaniljyoghurt med krossad choklad) till efterrätt, vilket jag alltid kommer minnas som en Judith-och-Andreas grej. Denna yoghurtsmak existerar inte riktigt hemma vad jag vet, men passar väldigt bra som efterrätt.

På fredagen begav vi oss ytterligare en liten bit norrut, till Jerica, som Lea och Tobbe rekommenderat. Vi hann med en hel del klättring på eftermiddagen. Jerica var den mest livfulla byn vi har sett på hela resan. Det fanns två stora väggarna på varsin sida om ett vattendrag. Första dagen klättrade vi på den högra sidan, sett från byn/parkeringen.

På kvällen tänkte vi att det kunde vara trevligt att gå ut och äta. Men kl 19 i Spanien serveras tydligen inte mat ännu på restaurangerna, och vi var inte särskilt sugna på att vänta till kl 20 (för hungriga klättrare är en timme oändligt lång tid) innan de började servera mat. Det fick bli kebab istället, snabbt och väldigt gott också! Sen blev det en kylig kvällspromenad i väntan på beställd hämt-pizza, en liten kebab räcker inte långt när man varit fysiskt aktiv hela dagen. Pizzan avnjöts i värmen i vår bil.

På lördagen fick vi en heldag med klättring. Det var väldigt mycket folk båda dagarna, mestadels spanjorer. Men det finns också väldigt många leder, så det var helt okej även om de populäraste lederna var upptagna för det mesta. Vi klättrade massor av fina leder, ett riktigt fint avslut på resans sista klätterdag. Nu har vi också sagt hejdå till Judith och Andreas. Det känns tråkigt men förhoppningsvis träffar vi dem igen i framtiden.