Vi fastnade ett tag vid Ferrari-klippan. Sen senaste inlägget har det varit lite blandat väder, vi har både hunnit klättra och hunnit spela spel när det regnat en hel dag.

Klättringsmässigt har jag sen senast både hunnit hitta ett litet projekt och även klarat det. Det var en rolig led som började lite som en fysisk boulder i ett tak (coolt!) och sen avslutade med enklare vertikal klättring.

På julafton hade vi vilodag, och blev bjuda på raclette-middag i Lea och Tobbes husbil. Det var trevligt!

På annandagen kände vi dock att det var dags för oss att förflytta oss lite norrut, smygstarta resan ”hemåt”. Vi åkte tillbaka till vårt kära Redován, där vi även hade bestämt att träffa tyskarna, Judith och Andreas, igen. Vi fick en trevlig klätterdag den 27 dec, även om jag nog aldrig sett så mycket folk på en och samma klippa någonsin. Det märks tydligt skillnad nu när även spanjorerna är lediga. Men det fanns många leder att välja mellan så vi stördes inte av det.

Den 28 dec skulle det enligt prognosen vara dåligt väder, så vi hade tänkt använda det som en resdag för att åka ett par timmar längre norrut till Chulilla. Men oj, vad det regnade. Det gick fint på motorvägen, sen när vi tog en godtycklig avfart för att handla mat möttes vi av ett hyfsat översvämmat kvarter med avstängda gator. Vi kom inte fram till butiken. Vi fick även uppleva att våra telefoner började tjuta högt exakt samtidigt, och då hade vi fått något slags varningsmeddelande för regn och översvämning. Jag och Fredrik hade såklart lyckats pricka in ett rött område, det vill säga den allvarligaste varningsnivån. Vi bestämde oss för att gå in på McDonalds och fundera lite på framtiden. Chulilla hade ”bara” orange (eller kanske gul) varning, men vi var inte så sugna på att spendera natten där eftersom vi nu också hade märkt att det regnade in i husbilen. Istället kollade vi kartan och tittade på väderprognosen och nederbörd söderut, och vi bestämde oss till slut för att övernatta en timme söderut.

Det regnade knappt nånting alls under natten (skönt att väderprognosen höll), och dagen efter kunde vi åka i lugn och ro till Chulilla.